Stupid is as stupid does.

Jag och internet har ett love/hate-förhållande. Internet/datorer/maskiner och hela faderullan är framtiden, arbeten kretsar mer och mer kring datorer samtidigt som arbeten försvinner tack vare att världen digitaliseras totalt. Och här står jag emellan. De senaste timmarna har jag suttit i telefonväxel! Idag är det nästintill omöjligt att få tala med en verklig människa, och jag blir tokig. Telefontid: en sekund varannan vecka typ.
Ändå måste jag älska internets smidighet. Eftersom jag DOG när jag råkade tappa min nya telefon så tvingade jag mor ut och panikshoppa fodral. Bestört springer jag runt i alla affärer (onoff, macbutiken, elgiganten, siba och expert) och hittar inget bra rejält, men inte för dyrt, skydd. Vad gör jag? Lutar min gråtande axel på internet. På en milisekund har jag beställt ett ashett fodral i skinn. Loving it.

Tack&hej.