Kickstart my heart
Jag såg precis filmen 500 days of summer.
Nu.
är.
jag.
deprimerad.
Och.
Jag kommer aldrig aldrig aldrig mer se en romantisk film i hela mitt liv. Ever.
Like ever ever, (även fast rösten i början säger att det inte är en romantisk film, well fuck u)
Bara att....filmen var så helvetiskt bra.
Årets dilemma.
KAN JAG FÅ KAKAN OCH ÄTA UPP DEN?
pretty please?
Mästerkocken
Jag är så begåvad i köket. Idag langade jag fram stuvade makaroner och korv, bara så där.
Haha. Vilket skämt.
Jag måste hitta någon som lagar åt mig. Det här håller inte. För. det. är. så. tråkigt.
Till skillnad ifrån imorse då jag skuttade upp ur sängen REDO att kasta mig på dammsugaren och ge lägenheten en ordentlig omgång. Då plööööjde jag med musik i bakgrunden. Skurade, dammade u name it! Inte förrän varenda litet hörn glänste och jag utrotat alla dammråttor gav jag mig! Perfektion.
Men nu när det var dags för middag försvann livslusten totalt. Uuuuhuääääw
Såja
Är det bara jag eller blir man tröttare ju mer man sover? så kändes det imorse. Kan inte någon lära mig kosten att ta sovmorgon? Att sova ut? I need some serious help.
Idag har jag shoppat med min bror. Av någon anledning så har jag blivit hans personliga shopping-rådgivare. Inte så himla lätt när snubben är kräsen! Vi gled runt hela staden och det enda han köpte var en tröja på nk (inte mig emot killen som hjälpte oss var charmig som fan). Därför kändes det väldigt skönt att få åka hem till Pälyn och glo rulle för att runda av dagen. Vi såg den där L.A Gigolo. Tja, den var faktiskt helt ok. FÖRUTOM SLUTET. Så lack. Grr.
Måste bara sticka in något som jag läste imorse. DN har börjat med en ny artikelserie som heter "Ätstörning pågår". Jättehemskt, men jätteaktuellt. Nu brukar jag vara den som blir arg då jag tycker att media lägger way too much fokus på kroppen, varför inte bara låta folk få vara en stund. Varken gå ner upp eller vad man nu ska göra. Hur som helst, så stod det att 3 av 4 kvinnor i Sverige vill gå ner i vikt, dvs. nästan alla kvinnor går runt med potentiella ätstörningar i tankarna. Det är bad. Just idag så avslutades artikeln med en väldigt fin sanning som jag vill dela med mig av. Kvinnan som skriver konstaterar att om alla gick runt med sina liv i genomskinliga plastpåsar så skulle ändå ingen vilja byta med någon annan.
Tänk lite på det bara.
shake shake shake
Så mina damer och herrar. Vet ni vad jag gör? Jo jag sitter och drömmer mig bort. Jag sitter och fnissar. Och nej, det är inte som ni tror! Utan jag är förväntansfull och TAGGAD. Jag ser fram emot lördag! Lööööööööördag. En gång till, lööööööööööööördag. För det kommer bli mysigt, galet och vilt! Eftersom jag hade en fruktansvärt isolerad helg och jag är bortest i påsk så lägger jag alla korten på bordet i helgen! Jag längtar efter att verkligen få umgås med mina kvinnor och daaaaaaaaaaaaansa.
Vilka är på?
Det allra bästa vore ju om våren bara råkade plinga på dörren tillsammans med mina skor skeppade ifrån London. Sweetness. Men det lär ju inte hända. Och jag har ju gått ur svenska kyrkan, så jag kan ju inte direkt tro på mirakel eller be till gud....Happ. Jag är verkligen en mästare på att spräcka min egen lilla lyckobubbla.
Fast det är ok. Nu måste jag tröstäta en kiwi.
Livet är hårt men ganska nice.
Skrik inte!
Här sitter jag på jobbet. Chefen har tagit en avstickare till Barcelona och Evelina to the rescue! Multi-tasking på hög nivå. Tre datorskärmar, kunder, föreställning, telefon och plugg. Magsår indeed. Men I love it! Många järn i elden är min grej ju.
Har dock ont i halsen efter allt SKRIKANDE, pensionärer min död. Mina kollegor tittar på mig och tror jag är galen när jag seriöst skriker i telefonen alla bokningsnummer och dylikt....
Hmmf.
Bevis
Jag försöker hålla en normal konversation, men tröttheten slår in och detta inträffar:
Elin säger: (21.22.09)
vet du vad jag har för oboy
Elin säger: (21.22.19)
eller vad vi har för oboy hemma
Evelina säger: (21.22.26)
vad har du gör oboy?
Elin säger: (21.22.09)
vet du vad jag har för oboy
Evelina säger: (21.22.26)
vad har du gör oboy?
Jag har inte dyslexi. Jag är inte efterbliven.
Jag är lite trött.
Sweet Sweet söndag!
Idag har jag fångat dagen som aldrig förr! OCH. Mina damer och herrar. Sista meningen är färdig, essän är komplett. APPLÅDER. Nu är det bara att korr-läsa och sen smack smack and DONE.
Heeeeelllloooo sweeeet life.
Vad gör jag nu? JO jag äter godis (inte karamellkungen jävla skithemköp) MEN det är niiiiiiice.
Inte nog med det! När jag efter plugg, träning och jobb idag ställer mig vid perrongen för att vänta in tunnelbanan så stoppar en tjej mig) och frågar, eller ja utbrister "säg att det där inte är en gammal väska". Jag tittar på min väska (ja lite trött i huvudet efter en heldag) och konstaterar att jepp, det är min farmors gamla väska jag har runt axeln. Jag meddelar kvinnan och hon ropar ut FAN, stöööööört snyyygg väska och hon tycks verkligen älska min väska. Jag håller ju självfallet med (min väska trots allt). Och bockar och bugar för komplimangen. Sen svävar jag vidare.
Och här sitter jag nu.
Går på överskottenergi men livet känns gött ändå.
I'm BACK bitches!
HAHA
Jag skickade ett sms till min knasboll precis, ett enkelt sms där jag kollar läget liksom. Detta är en del av svaret jag får tillbaka:
"Hej gumman. Allt är bra. Har dock halkat i grus. Mitt knä blöder. Bajs. Har nu en binda runt mitt knä."
HAHAHAHAHAHAHAHA.
!
Rise and shine alla bakisar!
Jag är fortfarande tråkig och har inget vettigt att säga. Hjärnkontoret är upptaget lämna ett meddelande. Så Godmorgon får räcka!
Tjoooohooooo.
No fear!
Jag har inte lämnat eder sida. Plugg-update: Jag är uppe i _nästan_ 6 sidor (av 9 möjliga). Applåder! Blod svett och tårar har lagts ner på något som en person kommer att få läsa. Allt för att jag ska få en bokstav som egentligen är helt betydelselös i framtiden. Woohooooo.
Nu fick jag mig själv att 1, må dåligt 2, framstå som en total idiot.
Way to go.
Hur som helst så är jag laddad inför helg, ska inom kort iväg och träna och sedan (håll i er) JOBBA! Två föreställningar idag Pow! Jag kommer ifrån jobbet runt tolvslaget Pow! Jag känner hur Bon jovi hånande spelar It's myy lifeee and it's noow or never i bakgrunden.
Visst har jag tagit min sarkasm ett steg längre? Learn to love it. Sarkasmen är det enda som håller mig uppe om dagarna.
Eh?
En artikel i aftonbladet idag: "Så planerar du din dag-för att må som bäst". Experter från england redovisar hur man bör planera sin dag tid för tid för att må som en kung i slutet. Låt se, första tiden:
- kl. 06 Starta med sex.
Ursäkta?
Jag vet, vi ställer klockan och TVINGAR (de som nu har en partner tillhands) fram passion när man är som äckligast i munnen, halvt svettig och med årets mörkaste påsar under ögonen. Kommer bli bästa sexet ever, utan tvekan. Men hey, om hormonerna säger att det är en den bästa tiden för sex spelar huruvida man är tänd eller inte alls ngn roll.......................................
ELLER så har man sex när man vill.
Jisses.
Gult
Jag är såååå glad för det snart är påsk. Denna helgdag är bara fabulous! Påskäggen är pure konst i mina ögon. Jag blir som ett barn på......påsken!
Plugg-update: Som ni märker har jag övergått till det klassiska stadiet att se fram emot något i framtiden. Sorligt men sant. Nuet sucks! Så jag måste blicka framåt.
En annan variant är att se fram emot mindre saker,
t ex så har jag köpt torkade aprikoser och lagt dem i en fin skål. Kanske inte mycket för er att hänga i julgranen men för mig är det
Awsome!
Mysteriet i Farsta strand.
Jag vet inte vad som hänt. En hustomte eller liknande måste ha ändrat min signal på väckarklockan. För imorse vaknar jag av något liknande backsignalen på en lastbil, eller en uttryckningssignal avsett för en med grovt nedsatt hörsel...PANIKEN. Jag trodde helt seriöst att mitt hjärta skulle flyga åt pipsvängen och att jag skulle dö på fläcken.
Attempted murder av hustomte? Eller oavsiktligt självmordsförsök?
Tjenare
Mina nya solglasögon gråter. Inte får dem visa upp sig när det är essä-skrivande som gäller. Utgångsförbud.
Men det går framåt mina vänner, 2 sidor är jag uppe i nu. Strålande.
Jag önskar dock att jag inte hade något annat planerat idag, för jag vill verkligen bara få detta överstökat. Men nej nej, jag måste sjäääälvfallet till jobbet. Buhu.
Igår upptäckte jag däremot hur något BRA har födds ur min inlåsta situation. Som ni alla vet så finns det en tidsbegränsning för hur länge koncentrationen håller. Pauser är givna. Mina pauser brukar oftast involvera mat. Och eftersom det är så motsträvigt att skriva så vill jag verkligen tänja ut pauserna. Resultat: jag har börjat laga ordentlig mat. (paus för reaktion). På sistone har det verkligen blivit så att jag står där vid spisen och tillagar det jag känner för. Ofattbart. Inte hade någon väl kunna förutse detta?
Hoppas det håller i sig.
Kl. 21:30
Och jag känner mig redan för mosig för att kunna skriva mer.
Jag sitter och funderar på annat.
Till exempel på vilka stolpskott till journalister som jobbar på aftonbladet. Vem har missat dagens löpsedel? VÅRDEPRESSION. Nu har det gått får långt. Det finns gränser för vad man får och inte får klaga över. En oskriven regel är att man INTE får klaga på ALLT. Vem vill vara/vara med en sådan person? Och det finns inga rationella anledningar till att gå ifrån höstdepression till vårdepression. Då tror jag seriöst att man vill vara deprimerad. Get a grip. Det finns ett samlingsord för alla dessa människor med nya åkommor: hypokondriker!
Att aftonbladet ger dessa kött på benen i syfte att sälja tidningar hjälper ju ingen. Skattebetalarna som får stå för sjukskrivningskostnaderna. Tidningen ger bland annat följande råd till den vårdeprimerade individen:
- Sol i lagom doser varje dag är viktigt så att man snabbt vänjer sig vid de allt ljusare dagarna.
Lagom doser? De som inte använder sina soltimmar kan ju ge dem till mig. Annars blir jag deprimerad.
Drunkar
Jag har annonserat till alla mina vänner att om EN vecka, typ, ska jag vara done and done. Då kan vi sätta mitt liv på play igen. Kan inte fatta att det alltid ska bli såhär. Sämsta grejen med att plugga sämst sämst. Och särskilt nu när examinsationsuppgiften är en essä= alltså den mest asociala uppgiften ever. Juridiken var åtminstone social, där satt man i grupp och hade underbara tankesmedjor. Men nu?
Loooonely iiii aaam soooo lonely.
Om en vecka kommer jag att släppas ut, free as a bird och då kommer jag vara så sällskapssjuk så det finns inte ord för det. VARNING!
Salem
Jag lyssnar nu på Salems nya som nu finns på spotify. Den är helt annorlunda än förra albumet but still awsome. Han är en gud. Och jag har träffat honom, en gång. Gudalik. Sen såg jag honom spela med symfoniorkesten i berwaldhallen. Musikalgeni. Tack Salem. Min kväll är så mycket finare med dig.
I hope you don't mind
Av någon anledning så blir jag nuförtiden ALDRIG bakis. Ni kan ju tycka att det är positivt. Men jag håller inte med, eller ja till viss del i alla fall. Det kan faktiskt vara mysigt att vara bakis, man får krypa ner i sängen och glo på en rulle och leka mullvad hela dagen. Men nej nej. Imorse vaknar jag upp pigg som en lärka (ok, lite överdrivet...) och har inga som helst problem att hitta på något (läs plugga). WHAT liksom. Där försvann min enda bortförklaring nooooooooooo. Whyyy god whyyyy.
Så jag låtsas vara bakis. Gör mitt bästa för att framkalla en placebokänsla av bakishet (fungerade förvånansvärt bra). Och vilken rulle är som gjord för min (påhittade) bakisdag? Jo. Romantiska kärleksfilmernas kärleksfilm: Moulin Rouge.
Det har varit en perfekt dag av att sitta o böla åt den vackra filmen i min mullvadslya.
"How wonderful life is while you're in the world" fantastiskt.
Sen var jag ju tvungen att gå och träna också, fick lite ångest av min fake-bakishet...så jag var tvungen att väga upp det med något vettigt.
F-u-c-k
Pardon the french. Igår nådde inte upp till mina förväntningar.
Fast premiärfesten på boulevard var hur mysig som helst. Rödvin och melodifestival på storbild, inte så pjåkigt. Och jag fick lära mig att jag inte skulle börja jobba idag kl. 09. Vilket råkade öka antalet planerade glas vin. Och kvällen fortskred trevligt. Sen blev den dålig. Bara sådär. Dålig. Efter det blev den lite bättre. Fast bara lite.
Sen somnade jag.
Dirty pop
Idag har jag varit uppe i ottan och jobbat. Premiär på boulevard betyder tårtbitar till 150 pers på 35 min! Piece of....wait for it....CAKE.
Nu är jag hemma igen och laddar om inför premiärfesten ikväll! Underförstått är alltså inget pluggande....hmn. I'm so bad. När jag åkte tunnelbanan ifrån jobbet slog något hemskt mig. Jag tittade mig omkring och upptäckte det fasansfulla! Folk som tuggar tuggummi. As we all know är jag en tuggummi-champion. Det jag upptäcker är hur FULT det är. Det ser rent av oförskämt ut! Och om det är något jag inte vill vara så är det oförskämd offentligt! Oh NO. Jag måste följaktligen utveckla ett helt nytt sätt att tugga på (att sluta kommer inte på frågan)...kommer bli som att vara tvungen att lära sig gå all over again.........f!"€%ck
Yäääääääääääs man!
Vilken fantastisk dag! Vilken vändning! Jag som hade förväntat mig katastrof är nu SÅ GLAD! Idag fick vi tillbaka tentorna ifrån förra kursen. Tentan som jag var HELT säker på att jag inte skulle klara. Eftersom tentafrågorna var så flummiga har jag gått och undrat om jag ens svarade på dem. MEN daaamdadaaam! Jag klarade tentan: B !!!!!!!!!!!!!!!! Wieeeeooooooooo
Vad har jag gjort för att fira? JO jag har köpt ett par uuuuunderbara nya solbrillor! From me to me. Grattis till mig själv. Det finns inget finare att ge sig själv än en shoppingrunda på stan. Jag är så tillfredsställd i detta nu.
AH. pust.
Nu är det snart jobb som gäller! Och sedan let's get this friday night started!
Ps......
VAD I HELVETE TÄNKER FOLK när de har på sig glasögon UTAN att ha synfel?!?!?!?! Vet att det är en trend som funnits ett tag, MEN SERIÖST det är APFULT. Vill bara gå fram och säga:
"ursäkta, du gör bort dig. Släng plastglasögonen förbövelen!"
Okej. Om jag sa förbövelen skulle de nog skratta åt mig. Men byt ut det mot något annat Grrrrrrr-ord och game on!
Cheers
Jag har öppnat ett nytt dokument och döpt det till "Välfärdsstaten- en socialpolitisk introduktion, Essä".
Dagens stora insats.
Alright alright nu har jag tjatat enough om min nedrans essä som aldrig vill skriva sig själv. Inge mer klagomur här. Dags att shape up! Ta en hutt tequila och köööööra. Eller tja, tequila är inte riktigt min grej. Jag har förverkat min förmåga att shota i mina yngre dagar. När kommer jag inte exakt ihåg, förmodligen någon sommar, häxa hb...den dimmiga tiden! För att inte tala om den UNDERBARA tiden, alltså Stockholms krogliv-innan-fyllda-18 år. Det kommer ni ihåg. Hjärta hjärta hjärta den tiden.
Slut på min trip down memory lane. En hutt kaffe blir det på sin höjd (for now).
Skål.
COLA
Dagens lärdom: cravings är smittsamma.
Tack vare en tönt så har jag nu ett sjuuuukt begär efter cola. Iskall cola. Tänk er..........(helst vanilla coke)
Men. Jag ska tydligen sova nu. Så ingen cola här inte. Hon (tönten) förväntar sig alltså att jag skall kunna sova med detta craving. Hon själv har nämligen tid att gå och köpa cola. Men inte jag. Väldigt lämpligt för henne. Jag anar en djävulsk masterplan enbart för att tortera mig.
Tack. så hemskt mycket. Tack.
Torsdagsfunderingar
Jag vill sitta på en uteservering med ett glas rosé och en cigg i handen. Inte med essän som snart skall vara inlämnad. Idag hade vi handledning med läraren, det gick OK. Jag menar, själva skrivandet känns okej, men tänk om man slapp bli bedömd? Tänk om jag fick ägna mer tid till det här ämnet, åt djupforskning och verkligen få skriva genomtänkt och utförligt. No worries. Bara straight ifrån hjärna och hjärta.
För övrigt har jag funderat kring det här med att skriva, och uttrycka sig i ord. Facebook för all del, men det här med att blogga. Låt mig få utveckla. Finns det ett snyggt sätt att skriva en blogg? Jag menar en röst kan ju vara sexig oavsett om man träffat personen eller inte. Skulle Blondinbellas blogg vara lika känd om hon var ful, förutsatt att hon skrev och levde exakt likadant? Är ni med? För om ord inte vore snygga/fula så tycks vi sträcka hos mot ett mindre utseendefixerat samhälle. Teoretiskt i alla fall. Det enda som fattas är att folk börjar läsa bloggar för ordens skull, och inte använder dem som en bilderbok eller modetidning. OM folk började läsa det som faktiskt skrevs, vilken makt skulle internet inte då få? Lägg till att vem som helst kan bli populär. Idag går folk och blonderar sig etc. för att "bli snyggare" men vad gör man för att bli "lika snygg" som en bra skribent?
Hmn. Gamle Bertolt Brecht sa en gång:
"Att tänka hör till mänsklighetens största nöjen".
Det får bli min ursäkt för detta inlägg.
Smisk
Kan någon förklara för mig varför min telefon ringer 04:30 mitt i veckan?
Ett okänt nummer så jag svarar inte. Men jag vaknar och börjar självfallet klura på vem det kan vara. Och inte tänker man helt klart sådär på morgonkvisten, så tankarna flyger och "tänk om det hänt ngt" blablabla. Efter en (onödigt) lång tid av grubblande är det ju givet att jag måste kolla upp vem det är. Hitta.se. Resultat: VILKA fan är Ntm distributions ab (lokaliserade i linköping) och VAD FAN ringer dem mig mitt i natten för?!?!?!?!
Explain yourselfs.
One of those days
Yes, det är en sådan dag. Allt jag vill göra är att krypa ihop i ett hörn, och ligga där. I mörker och tystnad tills jag helt enkelt inte vill det längre. Tills jag inser hur patetiskt det är att ligga i ett hörn helt solo och vilken tid jag slösar. Men. Just nu. Nu. Vill jag ha det där hörnet. Ge mig mörker!
Aja.
Idag tog jag en promenad. Fick i och för sig stora ABSTINENSbesvär, jag menar idag var perfekt skidväder. Fast jag har redan accepterat det faktumet att det inte hinns med skidor i år. Så jag lunkade vidare i det fina vädret. Ett tag där önskade jag till och med att jag hade en hund med mig. Den gällande trenden är tydligen att antingen så har man en respektive att promenera med eller en hund. Att gå själv (som jag gjorde) verkade mindre populärt. Diskriminering! Till mitt försvar så kände jag mig inte ensam. Har ju mobilen, spotify thank god for you. Däremot så hamnade jag i ett minor disagreement med min shufflefunktion. Kan ses som min motsvarighet till ett bråk med en pojkvän....minus att min shufflefunktion aldrig kommer att argumentera emot, lämna mig eller krossa mitt hjärta. Sweet.
Letter of recommendation
Det har jag precis skrivit! En kär vän till mig söker nämligen till en business school i Köpenhamn och till hennes ansökan krävdes en referens och rekommendation/intyg för något hon arbetat med tidigare! Enter moi. Hon var nämligen kostymör/sminkös för vår förra uppsättning. Nu är hon inte bara en av mina närmaste vänner utan en jävel till kostymör. Så jag har gladeligen slängt ihop ett fint brev till hennes ansökan. Känns så avlägset att underteckna rekommendationen som regissör och konstnärlig ledare, när jag i detta nu känner mig som den töntigaste plugghästen i historien.
Om ni undrar
så är det bara tondöva och/eller omusikaliska retards som tränar i Farsta kl. 19 en tisdagkväll. För musiken suger. Jag har aldrig blivit så avtänd av ett pass förut. Träningsglöden dog. DÖD. Poff väck. Annika instämmer. Tur att jag inte har en tondöv vän. Det vore ju pinsamt. Särskilt om hon läste det här nu. Då hade ju jag varit elak.
Anyhow. Så kunde min omotivation till att träna ha något att göra med att säsongens nya Gossip Girl-avsnitt väntade hemma....bara spekulationer nu alltså....i'm just saying. Följande är ett hypotetiskt samtal mellan mig och en framtida studievägledare:
-Hon: Ja, Evelina vi ser här att du har fina betyg i början av första året här på socialhögskolan, sedan hände något? Familjeproblem? Vill du förklara så vi kan hjälpa dig ta igen dina studier?
-Jag: Eh...ja...alltså den nya säsongen av Gossip girl släpptes ju....
-Hon: Du har inte reflekterat eller ifrågasatt denna bortprioritering av din framtida yrkeskarriär?
-Jag: Nej.
----------------
Jag är körd.
Nu skall jag plugga. Helt seriöst. No more playing around.
Hej kemtvätt
Idag har varit en ytterst händelserik dag!
På tunnelbanan in till skolan idag så satt det en bebis framför mig i knät på sin mor. Jag som inte alls blir distraherad av ungen utan är helt inne i min bok (säger vi) ler lite då och då. Fastän ungar är hemska varelser är de underhållande att stirra på. Mitt i läsandet/le och stirra på ungen händer det något. Plötsligt saktar tunnelbanan ner och hela detta scenario spelas framför mig i ultra rapid. Jag ser (typ känner också) hur ungen är på väg att nysa, den liksom laddar och jag ovetandes tänker "åh vad gulligt". Det som då händer, som i slow motion alltså, är att ungen langar fram ÅRETS snorlobba och denna lobba tänker minsann färdas. Och jag ser hur snoret tar sikte mot min jacka. Och som den flyger, och med vilken densitet, vad är det för fel på ungens snor? Så liten bebis, så stor lobba. All logik är som bortblåst. Jag försöker självfallet parera detta anfall, ett tappert försök men ack jag är chanslös. Guiness rekord-snorbomben landar tillslut på min vänstra axel. Vilket nederlag. Världen faller samman, hur skall jag åtgärda detta? Hur hanterar jag detta?
Ett tips är att INTE visa hur besvärad man är, mamman sitter faktiskt fortfarande med ungen mitt framför nyllet på dig. Så jag stänger alla mina känslor inombords. Slänger på ett leende, eller vad vi nu ska kalla det, och klämmer fram ett väldigt tryckt "ojojdå". Jag skrattar till lite och går artigt och sätter mig i en annan vagn.
Kl: för mycket
Förbannelse över den som uppfann snooze.
Nu måste jag läsa i ljusets hastighet, en supermanförmåga skulle inte sitta fel. Oh well. Det är vår på gång, i can feel it! Folk går runt med ett leende istället för världens depression hängandes över dem. Eller så har jag på mig vårglasögon som gör att jag ser kära turturduvor överallt (på gott och ont) och barn som suktar efter årets första glass. För att inte tala om solbrillorna som är framme på alla som läängtat efter att ta fram förra årets reaglasögon de aldrig fick använda. De gör mig i och för sig inte glad. Bara förbannad. Fjantar. Jag sitter och kisar belåtet när solen sticker mig i ögonen tills snön har smält åtminstone. (In ya face haha given slutkläm).
Ha en STRÅLANDE dag gott folk!
D-vitaminboost
En promenad, spotify i mobilen och jag är i toppform.
Vem har missat vilken dag det är idag? Grattis till mina kvinnor. Läs uppslaget i Dn. Jag tycker att dagen har fått en fin fokusering (i brist på annat beskrivande ord) på mödradödlighet och inte kvinnokampshysterin som annars varit. Visserligen är jämställdhet något som aldrig aldrig borde få bortses, men just idag är det helt rätt att "mer akuta" frågor får ta sin plats! Det är en dag att blicka tillbaka på de kvinnor som kämpat genom tiderna och reflektera kring det faktum att vi inte alltid haft det såhär bra och att det är många som ännu inte har det. Därför så tänker jag nu ringa min mormor, inte bara för att hon har namnsdag idag, utan för att hon är den mest inspirerande kvinna jag vet. Redan från när jag var pytteliten och "mina vänner"-böcker var populära så skrev jag alltid Mormor när de frågade efter en förebild/idol. Det kommer nog aldrig att ändras. Om jag lyckas bli hälften så bra i mina barnbarns ögon så har jag klarat mig fint.
Jag har ett problem.
Då är det dags igen: tentatider! En essä skall klämmas fram inom loppet av 2 veckor. Fantastiskt. Jag sitter återigen bänkad framför datorn och böckerna. Och visst lider jag något så fruktansvärt. Solen är uppe, vintern är nu som mysigast och jag får inte gå ut pga. att jag varit temporärt handlingsförlamad. Så nu ligger jag efter i plugget, det är inte nådigt hur mycket jag har att ta igen. Och har jag kickat igång min motivation? NEJ.
Hur skall vi klara detta?
Planen är: bli av med plugget så fort som möjligt. Nyckelord: effektivisering. Åtgärd: Stänga av facebook och msn? Odds för succé: tveksamma.
Men det sägs ju att första steget i att lösa ett problem är att erkänna att man har ett. Så det kanske släpper nu...Hej jag heter Evelina och jag är handlingsförlamad och motivationslös.
Hej Evelina.
Polacker + jag = Katastrof
Idag har jag jobbat två pass på boulevard. Just nu är det ett gästspel ifrån polen, det sitter 195 polacker i salongen nu. Och för en stund sedan var det fikapaus. Status: självmordsbenägen. Jag vet inte om det är för att de är polacker, eller för att alla såg ut som att komma ifrån fina bortskämda familjer, MEN pausen slutade i en total tragedi. Noll känsla för kösystem, kastar 500lappar på mig och tror att det går att växla, pratar polska utan stopp och tror att jag fattar fastän jag ser ut som hej kom och hjälp mig. Gaaaaaaaaaah.
Nu går vi och städar toaletter, jag och min bitterhet. Min ständiga följeslagare, den evigt trogna bitterheten.
Do not try this at home
Saker att inte göra när man vinglar in på natten:
- Snubbla inte över pappas golfset, alltså klubbor och hela alltet. För det ramlar och det låter som om jorden håller på att gå under. Plus klubbor är extremt svåra att via reflex försöka få tag i. Golfklubbor lever, som jag upptäckte igår, sitt eget liv.
-Finn absolut inte det faktum att du river ner klubbor och väcker hela huset KUL. Vad du än gör börja inte att asgarva åt dig själv. För, tro mig, det hjälper dig inte att försöka 1, få tag i klubborna, 2, vara tyst och diskret.
Tips från yours truly.
Min värsta fiende
De som känner mig vet att en av mina sämsta egenskaper är min oförmåga att kunna bestämma mig. Jag lider av kronisk ambivalens big time! Idag skall ÄÄlyn firas med pompa och ståt och vad händer då? Jo, jag sitter här och är deprimerad. Ingen lust att göra mig fin, mina fötter gör fortfarande ont, lite krasslig (förmodligen bara i huvudet men ändå), alkohol konsumerades för en livstid förra fre/lör = onyttigt.com SAMTIDIGT önskade jag att jag för allt i världen kunde nollställa mig själv. Ut med tjejerna, spelar roll hur jag ser ut, dansa dansa och skratta skratta! Och försöka göra det bästa av situationen i detta land!
Så nu sitter jag och velar. Men! Jag har ett hemligt recept som usually får igång mig. Eller hemligt och hemligt, är väl ganska uttalat att musik får igång de flesta. SÅ UT MED MIG. Från och med nu har jag innegångsförbud. Ut och promenera av depped!
WHOOP.
Döm inte boken efter omslaget
Vilken dag, my oh my.
Den började för det första astidigt. Nu är jag i och för sig en morgonmänniska, men det innebär inte att jag glatt hoppar upp ur sängen redo för skolan kl. 06:30. När det händer hoppas jag ngn låser in mig på ett hem. Hur som helst så var det en lång och viktig dag i skolan. Uppgiften för dagen var nämligen att vi i vår grupp skulle hålla samtal med varandra OCH samtalen skulle filmas. Som vi sedan i gruppen skulle titta på och utvärdera. Man skulle både agera samtalsledare och sedan bli pratat med, om man ville fick man agera t ex psykolog, coach el. dyl. Eller bara vara sig själv och lyckas hålla igång ett livligt samtal i 10 min. Lättare sagt än gjort. Och ååååånnghääst över att behöva se sig själv och HÖRA sig själv på film. Dude, traumatiskt. För att inte tala om alla små egenheter man har för sig när man lyssnar och nickar och allt vad det är. Fiiiii. Som tur var så fick jag en massa komplimanger hihihi av läraren och gruppen! De tyckte jag var varm att prata med, lättsam osv. Bra början, klapp på huvudet där.
Efter skolan så var det jobb dirr. Och där slutade dagen glida medvind. Allt ramlade, alla var trasiga ikväll. Inge bra kväll.
Så på tuben hem känner jag mig ovanligt tung och tänker Fan det här var ju en bra dag. Och i min deppighet så vinglar det in två fulla/påtända människor. Gissa att dem självklart ska till Farsta strand. En man och kvinna var det, och alla skulle de socialisera sig med. De uppehålls av ett gäng killar ett tag, men när grabbarna går av så tar kvinnan sikte på mig. Och. Vi har ett jättefint samtal. Helt seriöst. Typ den tuffaste kvinna jag någonsin träffat, hon började med att säga "ja jag är lite berusad, ursäkta mig jag är en trasig själ" men sedan pratade hon om Klaragården som hjälper henne och hennes väninnor, hon berättade att hon målar, att hon spår händer och hon var jättetrevlig. Vinglig, smått osammanhängande ja. Men så härlig. Och hon sken upp när jag sa att jag läser till socionom, hon tyckte jag var en "gullegull" som hon upprepade en mängd gånger.
Vad försöker jag säga? Jo, att den kraftkvinnan gjorde min dag. Ett otippat men fint avslut.
Abandon Ship!
Jag dör av lycka. Jag gråter. För det är så jävla kul.
Till er bittra därute som behöver förgylla tillvaron lite, gå in på era facebookinställningar och ändra om språket till english (pirate).
Just do it ffs!
Priceless.
Arrrrrr!
Krig
Så heter föreställningen som går nu. Har fått träffa ingen mindre än mr. Federley himself, omtalade politikern u know...han var trevlig....eller nått. Men då är min vardag officiellt igång!
Enda spännande som har hänt på sistone är hur jag mer och mer tänker på min framtid. Vi läser en tämligen tråkig kurs förtillfället, förutom en bok! Som jag idag slukade, u heard me! Den handlar om internationellt socialt arbete, om FN och universitetets forsking och utvecklingsprojekt världen över. Den handlar om hur viktigt socialt arbete är för människor, även om vi här i fina Sverige tror att det handlar om socialtbidrag osv så är socialt arbete skillnad mellan liv och död i t ex forna sovjetländer. Och om 3 år är jag utbildad i detta tunga. Ansvar? No presure? Shiiiiiiiiiiiiiiiiit.
Note to myself: GLÖM FÖR I HELVETE INTE GLASÖGONEN IMORGON TILL SKOLAN. Som jag gjorde i tisdags, jag såg alltså inte ett skit. Tittade läraren på mig? Ville läraren att jag skulle svara på en fråga? Stirrade klassen i väntan på en reaktion? Jaaaaaaaaaaaaaaa. Tog det för lång tid innan jag fattade att det var pga av min efterblivenhet som det rådde total tystnad?
No further comments.
Time flies when having fun
Okej, jag tänker inte säcka ihop totalt nu bara för att jag råkade glida över sjön en helg. Bara trasig nu för en stund. Och det går successivt över...förhoppningsvis....Har i alla fall bestämt mig för att det här med spontanitet är för himla kul. Det gör jag till en vana pronto.
Kan ju slänga in lite hur jag haft det också haha! Anyhow..i London bodde vi mitt i smeten på ett KANON hostel. Och tro mig, efter 1 mån tågluff var min hostel-standard pinsamt låg, jag trodde att jag var på 4 stjärnigt hotel där en tag. Varmvatten, fräscht rum (dock omänskligt kallt jag sov med full mundering hela helgen...trots ett antal drinkar i kroppen ja) och frukosten var OK. Engelsmäns kulinariska skills är som alla vet obefintliga. Så hostlet bjöd på cocopops, mjölk och toast till frukost men det kändes awsome ändå! Starbuckskaffe varje dag givetvis. Shopping varje dag. Varken jag eller Annika är några idealturister så vi gled lite på känsla, dvs. shoppade och festade.
Som tur hade vi redan lite vänner i London som visste vart man skulle gå på nätterna. Vi lyckades få de bästa av två världar genom att ena kvällen gå på ett fiiiiiifiiiint ställe, jesus vad posh det var. För att sedan andra kvällen dansa oss svettig på ett lite mindre prettoställe. Not bad not bad at all (12 points för den som kan vilket filmcitat). Jag lyckades hålla mig i utmärkt skick hela helgen, det var Annika som drog bakislotten sista dagen poor thing.
Och så var den helgen över, lär ju kläcka ur mig lite anekdoter sinom tid. Stay tooned kära vänner.
En sak som jag var stört stolt över haha, eller ja lite patetiskt stolt, är hur jag lyckades lyfta taket på det där fina stället med en låt som jag önskade! Dj:s brukar ju vara dryga och inte spela låtar man önskar, men men men MIN låt drog igång stället! Satisfaction. Ingen låt jag vanligtvis sitter och pumpar hemma på kammaren kan ju understrykas men den är grym på golvet med skyhöga klackar, sotade ögon, röda läppar och vodka i blodet!
Nu ska jag återgå till att plugga, eller nej, jag menar titta på The Vampire Dairies. Så var det.
R.i.p. London
Jag är hemma safe and sound, bortsett från min trasiga själ. Och mina fötter kommer aldrig fungera som de borde efter partynätterna i årets högaste klackar. Men vi har haft det obeskrivligt kul. Annika och tjejerna in my heart, the unstoppable skinflute-orchestra!
Så när vi klev av planet brast det, total depression. Vi lämnade våren för snökaos. Strutta nedför Oxford street mot tuben till skolan. Drinkar och drömkarlar mot dösurfande och facebookande på kvällskvisten.
I need a moment to recover.
