Stupid is as stupid does.

Fredag idag! Jag har städat lägenheten. När pappa är borta blir lägenheten min och då ska det hållas rent minsann. Skinande. Husligt? Få inga idéer.

Det känns konstigt det här med att inte ha något särskilt att göra för en stund. Nu innan skolan, ev. inflytt i lägenhet, fjällmarsch och sinom tid boulevard igen så har jag typ noll planer. Från att ränna runt i Europa som en tok till stillhet. Jag brukar alltid vara den som säger "om du inte kan ta det lugnt så har du ett problem". Alltså lever jag ickepicke som jag lär. Och jag har ett problem.

Med en enkel tulipan: Elin du har namnsdag idag! Tjoho!

Jajamensan! Jag vann 5-kampen på Grönan, självkänslan är på topp! 

Enda Stora minuset med 5-kampen var FOLKET, alltså grönan var smockfull idag! Och folk är såklart synonymt med idioter. Så 5-kampen var omringad av idioter så långt ögat kunde nå. Jag vet, låt oss stå en grupp på 5 personer, mitt i vägen när det är rusningstrafik! Perfekt då var det kört: Jag kommer bli en gammal dam med hagelbössa.

Igår var det movie-night. Det intressanta med movie-nights är egentligen inte själva filmkvällen utan att Välja film. Vad är man sugen på? Vad är roligt att se tillsammans? Ny film, eller en oldie? En sak kan konstateras och det är att det INTE blir lättare att välja film med någon som typ sett alla filmer. "Sett den", "Den också".

Eftersom vi var väl medvetna om detta dilemma och den kommande ångestfyllda väljafilm-proceduren så hade jag och Elin garderat oss! Vi hade redan bestämt oss innan! Smarta flickor. MEN världen rasar samman, filmen var uthyrd. Fuck. Here we go again.

Efter mycket och men blev det två filmer: en dålig skräckis och en underbar komedi (som vi randomly valde för att Roberts mums Downey jr var med). Charlie Bartlett hette den, rekommenderas starkt!

Gårdagens finaste: Svennis min när pojken smsar. Hon lyser så man blir bländad. I told her att hon bara får le så mycket om hon aldrig slutar. 

Inflikar: Jag är ensam hemma i helgen. På lördag chez moi folks.

Nackdelen med att bo i lägenhet är bristen på solyta. Inte kan jag lägga mig på balkongen och sola inte, våningen över täcker solen damn it! Så jag förbannar lägenheten och sätter på tvn Våra bästa år spelas troget på trean fortfarande. Till min stora förvåning så upptäcker jag en NY skådespelare i serien (tror jag, eftersom jag inte kollar på programmet ofta så gissar jag självklart...) och inte vilken skådespelare som helst utan min föredetta baywatch-crush! Vilka kollade på baywatch, upp med händerna! I de tidiga baywatchåren så fanns det en karaktär i serien som hette Eddie, han var tillsammans med en blond enormt blåögd tjej (nej inte pamela). Någon som kommer ihåg? I alla fall så flashbacks när han helt plötsligt dyker upp i Våra bästa år. Ojoj minnen.

Man får ifrågasätta en ung Evelinas killsmak, men om han posade på framsidan av teen-magazines på 90talet var jag väl inte helt ute och fiskade?

Hemkommen. Fy fy fy. Strömmingen behöver vi inte nämna.

Utan istället vill jag tala dela med mig av en fundering: varför är engelsktalande småungar charmigare än andra? Mina små kusinbarn sprang runt och var så härliga med sin brittiska, andra ungar vill jag skjuta när de kutar omkring. Pardon the french. Hur som helst är det en översjö av barn i släkten nu, och mormor som "diskret" slank in en - tänk om jag kunde få leva tills du skaffar barn, Evelina. Efter chocken lagt sig så försökte jag förklara för mormor att hon får hålla ut. Det dröjer tills jag langar fram något!

Nej tack. Men idag är det dags för den årliga surströmmingsskivan med tjocka släkten. Vädret är som vanligt tipp topp- inomhus blire alltså underbart! Stäng in doften vetja.....mår illa av bara tanken. Nej jag gillar inte surströmming, något som fått familjen att fundera på min födsel, är jag adopterad? De väntar på min mogenhet är alltid ursäkten "hon är fortfarande så ung". Vänta på ni. Och jusste, majoriteten av släkten idag är engelsk, och vi vet alla hur engelsk cuisine är. Jag ska i nuläget gå och göra mig lite mat eftersom jag vet det där borta inte kommer mätta min mage!

Önska mig lycka till!

OCH jag ber om ursäkt baby. I mitt förra inlägg om Asien, så ska Elin självklart inte åka ensam, utan med Snoophi. Så om Evelina aka. walkning mini-necessär ska med så måste ju S godkänna faderullan också. Yäs.

Jag har precis kommit hem från biografen- Public enemies var the lucky movie. Och jag ska inte spoila något, men fan det är sak jag inte tål på film och det är (okej filmen är baserad på legenden om john dilinger och om ni känner igen den så borde ni veta hur allt slutar)....jag behöver lyckliga slut på film. PUNKT.

En annan sak som jag funderat över på sistone är det döende/utrotningshotade begreppet gentleman. Å ena sidan så är det kanske positivt att gentlemannen blir mindre, och klyftan mellan manligt och kvinnligt blir svagare. Å andra sidan så är det inte riktigt det gentlemanbegreppet har att göra med. Om ni frågar mig. För det handlar ju om kärlek of course. Att visa vördnad och respekt för sin käraste istället för att visa hur "svaga" armmuskler kvinnan har genom att bära icapåsarna. Genom tiderna har män och kvinnor använt sig av olika uttryckssätt när det kommer till att visa kärlek, gentleman är ett sätt, precis som kvinnan kanske...har lagat mat? Nu tror ni jag har slagit i skallen. Jaja. Hur som helst så har jag ett gentlemen craving för tillfället. Hopplös som jag är, och vill ha det man inte kan få. Så en dejt anybody? Traditionell sådan är enda kravet, middag, bio(eller bowling, klättring, prickskytte vad vet jag) och en lång romantiskt promenad to rap it up.

Dagdrömmer. Love fool.

Min säng min säng min säng min säng. Jesus varför did i ever leave you? Nästa tågluff: sängen ska med. Nästa att göra: uppfinna en maskin som krymper stuff, helst människor också, för då tar jag inte upp mycket plats i min necessär...när jag följer med Elin till Asien. Så det så.

Anyhow. Idag ska jag gladeligen ta tag i allt jag inte gjort sen jag kommit hem. Startar med att packa upp väskan och gå igenom högen med post (räkningar).

I helgen gick jag, svennosen och Elin ut! Vi mötte upp Tess och Micke på ett ställe som heter Metro, vid skanstull, awsome. Förutom att de hade trängt in dansgolvet i en växthusliknande låda-hej hej svettigt. Jag upptäcker det positiva att jag inte längre pinsamt ramlar titt som tätt när vi är ute woho. Till min besvikelse så har ramlandet bytts ut mot att randomly regelbundet spilla ut dricka. Great. Så varning varning.

Nu myser jag med nyhetsmorgon och kaffe. Livet är gött.

Oh yes, im back.

I sommar har jag varit i följande städer:
Köpenhamn
Paris
Barcelona
Rom
Aten
Wien
Berlin

Plus en massa mellanlandningar som t ex:
Geneve
Milano
Budapest
Montpellier
Hamburg

Nu är jag hemma igen. Inte i Stockholm ännu, men imorgon så. Nu sitter jag och har precis ätit kantarellerna vi plockade igår. Jag är någonstans mellan Gränna och Jönköping- Ödeshög its called. Alltså mors landställe.
Och hur ska en månad sammanfattas, återberättas och utvärderas? Inte ännu. Och inte på en och samma gång. Om än någonsin. Som ni kan tänka er så har månaden flygit fram. Inte känns det som fyra veckor i Europa inte.
Det känns som att livet här hemma har gått vidare samtidigt som tiden har stått still. Mycket och inget har hänt. Om något har ändrats så kanske det är jag?

I nuläget är jag glad så länge jag slipper åka ett fordon. Så fort jag sätter mig i bilen, tåget eller i en buss vrider sig magen och skriker "noooooo are u kidding me?" Därför bävar jag inför resan hem till Stockholm imorgon.
Fast. Det ska bli skönt att få komma hem, några saker som fattats ju (havregrynsgröt, kudde, korven, karamellkungen, duschkabin...osv.) Samtidigt så kommer jag INTE sakna min ryggsäck och det levnadssättet. Nu är jag hemma i prylvardagen, all enkelhet kommer tyna bort och bytas ut mot det materialistiska tänkandet. Typ. Nej nu ska jag inte börja dra igång avhandlingen. Tågluffa yourself.

Summan av kardemumman: I'm home baby. Nu får nu börja läsa bloggen igen va pysar.

Kärlek.