Stupid is as stupid does.

Nu sitter jag på jobbet i väntan på flocken människor som snart kommer att ösa in.

Inför varje utgång eller fest brukar jag göra mig lite extra fin och locka håret lite särskilt. Detta genom att sätta upp tre stora snurrade toffsar mitt på skallen, något S har döpt till knorrfrisyren. Och inga undantag. För här sitter jag mitt på götgatan med mina knorrar! Fick  kommentaren "du kör musse-piggstilen idag ser jag" av en skådespelare. Men jag har även fått höra att jag är lite smått söt i den. Så det väger upp pinsamheten lite.

Vi skulle se Tolvskillingsoperan. Men vi gick i första pausen. Jag säger inget mer.

Så här sitter jag och ångrar den där sista minimoroten jag åt hos R. Och jag känner mig lika uppfylld av morötter som av vänskap. För mysigt hade vi, och pratade gjorde vi, om allt som människor tror att man inte kan prata om. För första gången på länge så kunde jag distrahera mig själv från att tänka tunga tankar, älta och annat bs. Nu är jag smått återupplivad. Det känns fint. 

Sleep tight.

Fredag. Ska in till stan och handla inför den festliga dagen imorgon! Sedan är det Sickla som gäller, vi ska gå och se Tolvskillingsoperan på Dieselverkstaden. Det är nämligen så att föreställningen jag sätter upp handlar om en grupp skådespelare som sätter upp en föreställning, och den föreställningen är föregångaren till 12-skillingen av herren Brecht. Snurrigt värre. 

Barn är så äckliga. På lunchen idag, precis när man är supermätt men äter för att det är gott så man nästintill håller på att spricka, vad händer då? Jo, en bebis bredvid oss kräks! Niagarafallet av äcklelpäckel. 

Fy fy fy. Usch usch usch. Och jag är inte den känsliga typen. Men golvet var täckt.

Ni vet hur ipods har en hold-knapp. Vore det inte skönt om vi också hade det? Trycka på hold och gå till sitt happy place en stund. Bara en liten stund.

au revoir. 

Som de flesta vet så är jag inget kulinariskt underbarn. Jag dukar gärna, diskar för tusan, så länge jag slipper laga maten, eftersom det är så Himla tråkigt!! Självklart så förstår jag de som älskar detta, och uppskattar när de förstår mig som inte gör det...vilket ofta Inte är fallet.

Men there is no time like the present så idag har jag kokat ris till min matlåda, hör och häpna. Javisst, tyck att jag är löjlig och tänk "jag har lagat mat sen jag kunde stå på benen" men att hitta motivation till att koka något så litet som ris är ett stort steg för mig. Jag kan laga mat, men jag Vill inte Zzzz.

Applåder till mig själv. 

Nu ska jag iväg till jobbet en snabbis innan rep ikväll! 

Im excited.

Sitter och arbetar från hemdatorn med lite Boulevardsaker, fun fun...

Dagen har varit fin och uppfriskande.

Förutom att jag gått runt och känt mig fancy i nya glasögon så har jag och Jonas äntligen köpt ett yogakort! Om två veckor så förvandlas ashtanga?yoga till en ny vardagsrutin!

Dagens Urge: Gick förbi schackhyllan i kulturhuset. Fastän det var fullt med smelly old men så blev jag så fruktansvärt sugen på att spela schack! Anyone? Nyttigare och billigare än att klubba en helgdag. Kanske inte det bästa sättet att få mitt nyförvärvade singelliv att blomstra men det är moi i ett nötskal.

so long for now.

Onsdagsmorgon. Godmorgon! Mer grå än vanligt ser jag!

Tittar på nyhetsmorgon. Ena gästen är "tankeläsare/livscoach" och pratar om hur man vänder på vardagen och styr upp sitt humör! Lite åt the secret hållet i suppose. Jaha. Den sk höst-vinterdepressionen är officiellt överaaaallllt. Folk som inte är deppiga börjar ju känna grupptryck...det blir underförstått att hela världen går runt och ojar sig. Om inte så  "Skjut desertören!". Och man predikar om hur fel alla gör med 1, kosten 2, jobbet 3, sexlivet osv. Predikar så mkt att till slut så är alla bovar i dramat. jesus. Jag menar när Jag börjar läsa lite extra under titeln "gå ner 2 kilo i veckan" så är det näästan a world gone mad, typ. 

Resultatet blir att människor blir obekanta med termen "lycklig"- det blir något man alltid kommer att önska sig vara men aldrig få (eftersom det enligt samhället är lika med pengar upp över öronen och en fin titel på jobbet blabla). Ribban är inte bara ouppnåerlig utan även Fel! Jag menar när folk går runt och tänker "vad kan jag annars vara än inte nöjd?" så har något gått snett om ni frågar mig. 

Fick bli ett kort utbrott här. Tänker inte bli deprimerad för att alla är deprimerade. Som att stå bakom skolgården, stirra på cigaretten, titta i vännens ögon och säga Nej tack, jag är inte sugen!

Nu ska jag ta en skogspromenad med mamma, lite naturterapi, innan jag beger mig in mot stan och dagens första möte!

Tack och hej. 

Det är grått ute. Jag känner mig grå inombords. 

Jag saknar snö, eller rättare sagt jag saknar en riktig vinter- kan vi spola tillbaka den här julen? Jag vet att ni alla längtar efter våren, dont get me wrong, jag med. Men om vintern för en gångs skull kunde visa sitt rätta ansikte så vore inte saknaden så enorm. 

Alltmer brukar jag föreställa mig att jag står på toppen av ett berg, redo på skidor, blåsten biter tag i kinderna och blicken längst ett tomt och vitt landskap. I love it. Brukar skylla den här "knäppheten" på mitt österrikiska påbrå, att jag är född på skidor-även fast den inte köps så lätt. 

Ah ok, jag erkänner att det finns andra anledningar att mer jag är anti-vår än vanligt. Typ, vårkänslor god. Turturduvor-evelina tar fram hagelbössan. 

Jisses klockan tickar och jag måste göra luchlåda, lovely. 

I mitt huvud spelas random Supertramplåt, vilket är lite mysigt. Ett band som, tidigt 80-tal, förstod att man inte behöver skriva låtar om kärlek för att lyckas! Jag kräks på kärlekssmörblä. Lite överdramatiskt. Men det är så jag tycks avsluta allt här i livet nuförtiden, relationer, telefonsamtal yadayada...så jag går with the flow här.

Take care kids.

Idag har jag jobbat hela dagen. Jag börjar inse hur Boulevardteatern börjar bli en del av mitt liv som jag verkligen gillar. Människorna, atmosfären, närhet till teater osv. Mycket är mindre bra också, teatermänniskor (konstnärer för all del) är inga företagare och de kämpar med det som är självklart för andra, och jag känner för dem. 

Det känns verkligen inte som måndag idag, mer som typ torsdag? Helgen har varit lite skev så det är inte konstigt. 

Tog en promenad idag och tänkte bara på gamla tider. Var inte så hälsosamt kan jag tillägga. Men jag blev lite varm då jag tänkte på de fina åren. Från då jag var en mini och gick upp tidigt varje lördag för att kolla på TV (först pokémon, sedan random marvelserie) till sommaren innan vi alla var 18 och stammisar på snaps, till arvika- haha det var rena minnes-medley. Oh well, fortsättning följer då jag som senior skriver "evelinas samlade memoarer" eller nått, med en mer slående titel...

Kom fram till att jag saknar vissa gummor. Ni vet vilka ni är.

Skål för the best times.

Er Lusk. 

Ja, livet tar tvära svängar ibland. Otippade saker händer hela tiden. På gott och ont. Igår på ont. Idag lite bättre. 

Människor kommer aldrig att sluta förvåna mig. 

En sak jag har tampats med ett tag nu är människor som är så väldigt olika mig. Vilka passar man egentligen bäst ihop med? På sista tiden har den här frågan varit väldigt påtaglig och jag har ofrivilligt varit tvungen att fundera över detta. Jag har lyckats trampa på tår då jag har varit oförsiktig med de jag inte förstår mig på vid första ögonkastet. Huge mistake, och missförstånd att det värsta som finns. Och att ha trampat på tår pga okunskap breaks my heart.

Trots allt så är jag så onödigt känslig när det gäller människor jag bryr mig om. Väntar fortfarande på dagen då detta kommer agera som en fördel för mig.  Kan gå och grubbla länge. Men jag är en förespråkare för att ta konflikter direkt istället för att låta de växa, oftast. Nu lever jag ändå aldrig som jag lär. men still. visdomsord. 

det här made no sense. inte ens för mig. 

välkommen till min värld. 

Känner att konceptet "helg" försvinner när man inte pluggar, eller har ett heltidsjobb. Alla dagar i veckan smälter samman och den där efterlängtade pausen dyker aldrig upp. Undrar om det är övervägande psykiskt eller fysiskt påfrestande? Hur som helst är min kropp och hjärna överens om att en helg skulle sitta fint. Men en riktig helg står inte på schemat, utan det är jobb och rep. 

Nu tänker jag inte klaga för det. Det kommer komma en tid då även jag får njuta av en helg, utan plugg, jobb och allt vad det nu kan vara. Vi alla är i den sk mellanperioden i livet nu. Innan du gör det du kommer göra resten av livet dvs, om man går enligt bokens alla regler. Vi är vår egen familj, för gammal för den där hemma och way too young för att skaffa en egen. Men ensam är stark eller? Man blir beroende av sina vänner på ett vuxet sätt, det närmaste man kan komma familj. Du tvingas utforska livet, då en riktig trygghet (typ gymnasiet) inte finns- du måste skapa dina egna mål, göra dina egna val och veta vad dessa är till att börja med! Samtidigt så är det här enda gången i ditt liv du får "lov" att vara såhär fri som människa, uttrycka individualitet osv. Möjligheternas ålder. 

Lite vardagsfilosofi där. 

Idag har jag för övrigt planerat allt inför teatern tills dess att vi har premiär den 29e maj, jag är tjejen med kollen. Sedan har jag tränat, minskade min personliga löptid på 3 km. Och till slut så tog jag med mamsen och såg "Vem är rädd för Virginia Wolf?" på stadsteatern- rekommenderas. Korfattat min dag.

OBS! Till er som kommer träffa mig inom en snart framtid, Varning! Jag har hamnat i en slightly efterbliven/förvirrad period. Jag ber redan nu om ursäkt för de missöden to come  i helgen. Bare with me!

Sincerely yours.

Vissa dagar är bättre än andra.

En gång i tiden spelade jag i Crave av Sarah Kane;

"Shit happens. Life Happens."

Jag är uppe i varv. Så mycket spännande som händer i mitt liv nu- särskilt med teatern! Medvind säger jag bara.

Däremot kommer jag att ägna mycket tid på Boulevardteatern under lördagen, feel free to stop by, mitt på götgatan!

Jag känner ett tryck mot mig dock- vi kallar det Facefuckingbook. Alla har det, och jag får erkänna att det är fin marknadsföring när man håller på med det jag gör. Saker sprider sig i ljusets hastighet, fan. Hur länge till kan jag hålla emot? Många säger att jag är urlöjlig, visst. Men sanningen är att det är något speciellt med att veta vad folk gör hela tiden, vänner till vänner eller vänner som man kommit över osv. Jag kan inte hantera det på ett hälsosamt sätt, jag blir knas. Och ja, jag kommer att få leta länge efter en förstående själ. 

För övrigt kan det bli en riktigt tuff månad framöver, då typ hela min vänskapskrets fyller 20. Det roliga är när man frågar vad som är planen inför den stora dagen så svarar de alltid "åh, jag känner mig gammal". Kanske har de rätt? I alla fall om man frågar en viss Svenson, för enligt henne har vi nu levt en fjärdedel av våra liv. Splendid.

"För jag vill leva ett långt och lyckligt liv" - eller hur gick Bert-låten? Den sjunger vi.

OD med saker jag vill tänka på, inte vill tänka på-  you name it.

En vis man sa en gång till mig "man kan aldrig tänka för mycket", och nu tänker jag för mycket på hur man inte kan tänka för mycket. Yoho, den blir en gegga av allt, en sörja av tankar.

Idag har varit en historisk dag, det visste jag igår. Men jag har inte haft energin att öppna en tidning, att ens klicka in mig på dn.se. Jag har inte varit i närheten av en tv. Så jag vet inte hur det har gått med någonting. Obama, ditt namn är överallt, vad gjorde det om jag missade en dag? Frankly så är jag trött på världen såsom jag läser om den. Inte lever i den, utan läser om den. Vissa ägnar livet åt det, att älta sig i världens alla sorger, jag beundrar det lika mycket som jag finner det dårskap. Nu kom jag in på djupt vatten. Det har slagit mig att det är tabu med politik i samhället- hör och häpna. Heta ämnen: ipred, gaza, klimatfrågan. Välj en sida eller försvinn, typ. Det finns inget rätt argumenterande längre, utan det handlar om att vinna, som att stödja ett idrottslag. "Lag A eller B, vilket hejar du på? VA, du är varken eller? Oacceptabelt....du vet inte vad du pratar om" Alla borde förstå att dessa debatter är inget man kastar ur sig en åsikt om, det krävs mer än att bara välja en sida. 

Var hälsad John blund.

Nu har jag suttit uppe med det pappersarbete jag legat efter med. Äntligen färdigt!

Jag tittar ut och ser enorma snöflingor, drömmer mig bort och låtsas åka skidor, peace and snow...

Men icke! Ska iväg och träna nu, sedan åka till rep, en vana som börjar växa i hjärtat för varje gång. Fina människor. Diskussioner om allt som är barnförbjudet. Frukt.

Njut att det vita nu kids.

En hälsning från Regina S

Xx

I natt låg jag och yrade idéer till teatern- orkade inte leta efter en penna och papper vilket resulterade i att jag varannan minut skrev ned ord i "anteckningar" på mobilen.

Ikväll är det rep! Vi har börjat med en riktig hårdträning som uppvärmning, igår slog vi på stort med extra mycket armhävningar. oh yeah.

Jag måste arbeta på min relation till telefonen, ni som känner mig vet vad jag menar. Skäms evelina!

I helgen diskuterades musik, något jag finner väldigt intressant. Mestadels för att musik är en sådan viktig del i mitt liv och för mitt skapande, men även för att det är så fascinerande hur människor ser olika på musik och behöver det på olika sätt. Vissa definierar sig själva enligt musikens alla uttrycksstilar så att säga, dvs det präglar ens klädsel, vad man gör, vänner osv. Jag själv behöver musik för att ibland tänka klart eller bara för att tänka efter, djupgräva lite. Olika sorters stilar beroende på vad jag tänker på... instrumentalt när jag behöver inspiration, text när jag är ledsen, bas och tempo när jag känner mig vän med livet och levande...

Jag har i alla fall kommit underfund med att musik för mig är inte "music makes people come together" i dess sanna benämning (bortsett från fester och partymusik)- utan musik är för mig något jag har för mig själv, en dagbok? någon som förstår? jag vet inte. men nått är det: me and my music.

Jag är en såndär människa som behöver se fram emot saker för kunna njuta av nuet, hur knasigt det än låter. Men det blir som en slags trygghet att kunna fokusera på något längre fram när något i nuet går fel, eller då tristessen slår till. Varje gång jag ska somna ser jag fram emot frukosten som snart anländer i magen. Men ibland känns det fel, att alltid vara lite längre fram, speciellt när mitt liv går efter en noga uttänkt planering-då jag kan ju nästan planera in "12:06 skratta, 12:10 hosta" typ, för att överdriva lite. Problemet är ju när det inte finns något att se fram emot, ett  problem som jag tror många har, även om de flesta inte vet om det. Ni vet hur folk kan sitta och antingen prata gamla minnen eller planera nästa gång de ska ses och ha "lika trevligt som nu". Problemet är att se fram emot saker skapar förväntningar. förväntningar som tappar jordfäste och till slut är omöjliga att uppnå...host nyårsyra host...jag brukar skapa såna förväntningar och komma på mig själv vilket resulterar i att jag bojkottar allt och går till festen Utan förväntningar. jisses. 

Summan av kardemumman  blir att jag får slå ett slag i spontanitetens namn. Även om det kanske inte är så människan fungerar, eller att samhället har uppfostrat oss till att tro att  livet bara fungerar i steg 1, utbildning 2, karriär efter som Målet är pengar och det enda man tänker på genom steg 1 och 2. ni alla rynkar nog på ögonbrynet nu, och ja såklart det finns fina undantag men in the end och the day så tänker man ändå på morgondagen och den efter den och den efter...

Lösningen remains unsolved. och jag tänker vidare- med kalendern liggandes bredvid...

Lördagsgodis (naturgodis) och en film är det bästa receptet efter en relativt intressant kväll igår. 

En viss R visar sig ha ett anarkistmärke intatuerat på bröstet... "jag var 16 och full" var ursäkten, efter en viss tystnad lyckades vi skratta bort det...typ...

Idag var jag på stadsteatern och såg sista föreställningen av "Allt om min mamma" den får inga toosters. Men jag suger in allt som en svamp, då jag behöver vara i kreativ-toppform inför rep imorgon!

En pinsam bekännelse: körslaget är ju inte helt fel...ibland.

Behave.

lusk

Det finns inga ord förutom: Att min fina vän Sofia R har kommit in på KI!!!! Jag är så stolt över denna kvinna! Och jag är så glad för Min skull eftersom detta innebär att hon är fast vid min sida ett bra tag till!

Grattis min dammtuss!!!!!! 

Ville bara snabbt få det sagt.

Middag.

to be continued.

Snart är det dags att bege sig till dagens första möte! Detta möte kommer övergå i ett annat, tänker inte riktigt gå in i detaljer men allt handlar om min nystartade teatergrupp, Teater Gräl folks!

Efter mötena så springer jag iväg och slänger mig i gymmet- för att sedan bege mig till rep! Jolly.

Om ni läste mitt förra inlägg om kära aftonbladet- måste jag tilllägga att nu på nyhetermorgon är senaste nyheten att 

" en ny studie visar  att koffein och ett regelbundet kaffedrickande nästintill halverar chanserna till demens senare i livet" 

Oh my. Livet är hårt för oss kaffedrickare.

Dagens fundering:

Varför finns det så många lovesongs?

Any ideas?

Hajdå.

Det är common knowledge att världen är full av idioter och att alla dessa har samlats under ett och samma tak för att driva en tidning.

Ett enormt uppslag på aftonbladet.se

 - "Kaffe ökar risken för hallucinationer"- 

 är titeln, och artikeln goes somthing like this:

"Kaffe kan orsaka hallucinationer, visar forskning från universitetet i Durham.

Jag arbetar för tillfället med 1. Ta inte i så du kräks, föreställningen jag regisserar 2. Pappersarbete åt Boulevardteatern 3. Som kreativ ledare för mammas nystartade företag (just nu framställer jag en logga åt mami).

Allt detta görs sittandes framför datorn!

Evelinas state of mind: ..................efterblivet......

Vi alla arbetar bäst på olika sätt också, vissa gillar det tyst andra inte. Jag sitter helst i soffan med tvn på....men kära vänner, ni som fortfarande kollar på tv, det kan gå en på nerverna. Idag har jag haft hela sveriges urval av reklamjingles på huvudet, oprah har fått lite tårar och under våra bästa år tog jag lunchpaus....men utöver det är tv hjärndött, my god. 

Dagens sorligt sanna citat från fight club:  

" We're the middle children of history.... no purpose or place.  We have no Great War, no Great Depression.  Our great war is a spiritual war.  Our great depression is our lives."

Enjoy the ride.