Stupid is as stupid does.

Jag är en såndär människa som behöver se fram emot saker för kunna njuta av nuet, hur knasigt det än låter. Men det blir som en slags trygghet att kunna fokusera på något längre fram när något i nuet går fel, eller då tristessen slår till. Varje gång jag ska somna ser jag fram emot frukosten som snart anländer i magen. Men ibland känns det fel, att alltid vara lite längre fram, speciellt när mitt liv går efter en noga uttänkt planering-då jag kan ju nästan planera in "12:06 skratta, 12:10 hosta" typ, för att överdriva lite. Problemet är ju när det inte finns något att se fram emot, ett  problem som jag tror många har, även om de flesta inte vet om det. Ni vet hur folk kan sitta och antingen prata gamla minnen eller planera nästa gång de ska ses och ha "lika trevligt som nu". Problemet är att se fram emot saker skapar förväntningar. förväntningar som tappar jordfäste och till slut är omöjliga att uppnå...host nyårsyra host...jag brukar skapa såna förväntningar och komma på mig själv vilket resulterar i att jag bojkottar allt och går till festen Utan förväntningar. jisses. 

Summan av kardemumman  blir att jag får slå ett slag i spontanitetens namn. Även om det kanske inte är så människan fungerar, eller att samhället har uppfostrat oss till att tro att  livet bara fungerar i steg 1, utbildning 2, karriär efter som Målet är pengar och det enda man tänker på genom steg 1 och 2. ni alla rynkar nog på ögonbrynet nu, och ja såklart det finns fina undantag men in the end och the day så tänker man ändå på morgondagen och den efter den och den efter...

Lösningen remains unsolved. och jag tänker vidare- med kalendern liggandes bredvid...