Stupid is as stupid does.

Så VARFÖR ser jag fortfarande folk som har

vantar

uggs

mössa

dunjackor

på sig ute på stan?!?!!??!?!!?!?!

Nyklippt vare här.

Idag har jag haft ett klassiskt besök hos frisören. Enda gången som jag faktiskt njuter av att skvallra, det är något med frisörer alltså.

Resan dit måste jag bara berätta om. Klockan var ändå relativt tidigt, det är ju söndag trots allt. Kl. 10:30 gick jag mot pendeln och lyckats precis pricka in ett ankommande tåg. Det var sååå kul. 3/4 tjejer gick sina walk of shames ut ifrån tåget. Antingen med blicken i marken och hade en lite snabbare takt än andra, de ville hem så fort som möjligt. Eller så gick de med sina höga klackar, halvt utsmetade mascara och för åtsittande klänning för en söndagmorgon med huvudet högt, de tänkte väl att "så farligt är det väl inte, jag var ju snygg igår". Epic.

Inte söndag.

Lördag.

Jag kan helt förstå när folk får en känsla av att det är fredag när det är torsdag. Make sense eftersom man oftast längtar och ser fram emot helgen. Men nu har jag i huvudet liksom hoppat över den skönaste dagen i veckan? Hur går det ihop...

Att jag är påväg mot jobbet. kan. ha något med saken att göra. But still. Helt onödigt att tro att det är söndag, jag menar vem går direkt på söndagsångesten och tror att det är dags för måndag När det egentligen är Lööördag.

Får börja göra en lista på saker att bearbeta med någon professionell.

Okej. Det är verkligen dags att ta tag i detta nu. Min beslutsångest är utom denna värld. Jag kan inte förmå mig besluta om vissa saker. Idag stod jag (och detta händer alltför ofta) i 30 min och valde bröd. BRÖD. Something is not right. Det gick inte att välja, jag menar det finns så mycket att beakta när man väljer. Typ, hur mycket fullkorn, osötat, sötat, hur mycket varje påse innehåller, bakdagen, priset/kg, vad jag är sugen på, vad jag är sugen på för pålägg till (alla bröd fungerar ju olika bra med vissa pålägg som alla vet....). Ingen hållbar situation. Om jag inte får rynkor i förtid så lär jag dö ensam, pest eller kolera. För det finns inte en chans i himlen att någon vill dela sitt liv med någon som jag...

Söker härmed officiellt hjälp.......

.....och kanske lite medlidande....

Oftast, alltså 99%, av min tid jag spenderar på tunnelbanan så läser jag. Pluggar så gott det går. Fungerar förvånansvärt bra faktiskt. Jag är en sån som inte kan ha det knäpptyst, då går det åt pipsvängen. Men om det händer saker omkring mig så Måste jag verkligen Anstränga mig på det jag gör. Makes no sense men så råkar det vara. På tunnelbanan kan det dock förekomma vissa distraktioner jag bara inte kan ignorera, t ex om någon sätter sig bredvid eller mittemot med en tidning. Av någon anledning fastnar jag alltid och måste läsa artiklarna som jag ser, eller i alla fall titlarna (om jag inte har glasögon så ser jag inte mer än så). Igår hände då detta.

En man satte sig snett mittemot mig, med en tidning och läser den. Jag dras till artiklarna och börjar läsa. I andras ögon kan detta uppfattas som störande, eftersom jag indirekt Stirrar på en annan. Igår så slår det mig hur jag _ett tag_ stirrat (läst en intressant artikel) med blicken Direkt riktad mot mannens kön! Han satt, som alla män gör, ganska brett med benen. Och tja, artikeln råkade finnas precis ovanför där dårå. Jag blev påkommen då mannen helt plötsligt ändrar position med sina ben och jag lyfter blicken och ser att folk omkring mig kollar en aningens frågande på mig.

Pinsamt. Mannen var ju fö-fan 45+ vad tror folk?

Jag har lärt mig en läxa hursomhelst.

Jag sitter och försöker plugga. Sophia säger hellu. Vi börjar prata om att vi faktiskt ska på SKIVA nästa vecka. Jesus. Ja, 91:orna tar studenten och vi känner faktiskt några sköna småmänniskor. Så gamla gymnasiet har skiva på Nype på tisdag. HUR som helst, så är temat allt som börjar på N (Nype....lite fantasilöst men lite spännande). Och då har vi såklart bollat en massa idéer. Ninja...nunna....noak (han med arken) var mina förträffliga förslag...Sophia kom med typ Nils Holgersson? eH. Till och med när jag föreslog naken hade jag en bättre riktning...

Aja...get to the point.

Plötsligt händer det. En natt ligger jag och vrider och vänder mig i sängen, och så Poff uppenbarar sig en bild framför mig. Vi ska gå som Non-stop! Ni vet GODISET. Alltså går vi enfärgade, jag en färg och Sophia en annan.

Nu kommer jag till min egentliga anledning för detta inlägg. Jo vi diskuterade detta dårå just nu, och så råkade vi börja prata om att äta upp en massa paket för att typ ha med oss? Detta följer:

"Det är smullfockat"

Eh Va?

10 min senare.

"där är smullfockat FUCK fullmockat? det är FullSMOCKAT"

Är det ett ord? Fullspäckat? Fullproppat?

.......................

Ps. Gå och se KICK-ASS på bio. Gör det bara. Gör det! Marsch. Go. Iväg.

Vad vill man helst göra?

Entourage vs. Juridik,

kan liknas med,

Vad vill du helst äta?

Choklad vs. hundbajs.

No brainer.

Ah ok, kanske inte en av mina bästa liknelser.

Still, den har sin poäng.

Vårtecken: skavsår. Classic.

I fredags hade jag ett lagom upprörande samtal med en kille. En kompis till min kompis som hängde med oss till Nype, så jag kände honom alltså inte. Han hade på sig jeans, t-shirt och en sporttröja på sig. Han hade bestämt sig för att inte passa in bland resten av killarna där, och han var full av fördomar. Jag såg att han bara skakade på huvudet när han såg alla stekare, han ansåg sig så mkt bättre än dem. Hur som helst sa jag till killarna vi var där med att dem skulle ge sig ut och ragga upp lite flickor (notera flickor för kvinnor hittade vi inte där). Och då sa killen "ehmn nej, jag slösar inte tid på korkade ytliga tjejer". Så jag frågade vad han trodde om mig då, jag var ändå sminkad, höga skor och ja, min urringning var väl inte helt obefintlig. Han svarade att jag inte kan vara smart. Han menade på att vara snygg (gav han mig en komplimang? eh) och smart går inte ihop. Trångsynta pucko. Fii tusan. Jag sa bara till honom att: ja så du vet går jag runt med toppbetyg och har alltid kämpat och pluggat mycket. Sen skadar det inte att se fräsch ut när man går ut på krogen. Efter det gick jag därifrån. Pfft.

Såja, nu har jag införskaffat mig en par nya träningsdojor. Ett par sk. Fitness-skor. Väger ingenting, känns som att sväva runt barfota. Idag skall dem ut på sin jungfrufärd, så det återstår att se om dojorna är värt halva förmögenheten som spenderades på dem!

Jag sitter här och tycker förskräckligt synd om mig själv. Som vanligt ligger jag efter i plugg och har mycket att ta igen vilket resulterar i: strejk. Eller ja, men typ! Jag förmår inte koncentrera mig på en mening, den bara glider iväg. Det är som om hela mitt hjärnkontor mobbas. Sabotage! Inbördeskrig eller något liknande....

Oh well. Igår var sista dagen på min bokjakt! På litteraturlistan till juridiken vi läser nu finner man halva jordens skrivna verk, vilket är ett himla jobb att leta upp ska ni veta. Särskilt när man inte sitter på en guldgruva utan måste vända sig till sin kära vän blocket.se. Men jag har aldrig varit rädd för en utmaning! Så jag skrattar litteraturlistan i ansiktet nu när nästan alla böcker ligger här bredvid mig. Faktiskt är det lite spännande att träffa nya människor helt random. Först lite mail, sen sms och på sin höjd ett samtal INNAN man får se hur personen ser ut. Där finns det rum för att fantisera ihop folk och sen jämföra. Visserligen är jag extremt lättroad, men jag lovar att det finns en liten spänning i att köpa saker via annonser. Hur som helst var alla jag mötte studenter och ytterst trevliga individer. Så bokjakten blev inte så smärtsam som jag trott! Tjohopp!

Gatorna i staden är sopade.

Någon som undrar vart allt grus tagit vägen?

I mina SKOR. För i farsta strand har de minsann glömt att sopa.

SOPA för i helvete!

DN kom idag! Wooo-fucking-hooo. Efter 5 dagars absence.

Igår blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag fick uppleva något riktigt pinsam och skamfullt. Konsekvensen av mina felprioriteringar som student.  Tanken var ju att gå och träna, vilket jag gjorde. Jag stod redo på gympagolvet taggad att köra järnet. Men när jag väl började komma igång så märkte jag att något var fel. Mina skor. Som fattig student har man vissa prioriteringar....att köpa ordentliga träningsskor har inte varit en av mina. Har sagt att när skatteåterbäringen kommer då jävlar ska jag köpa mig ett par gedigna skor. Jag har länge förträngt detta faktum att skor är typ a och o för en optimal träningsupplevelse...för att inte nämna att det inte är särskilt fräscht men oldisar. Jaja. Resten av mig är snygg och modern brukar jag säga. Vem tittar på skorna?

Igår blev mina skors dödslängtan för påtaglig. Rena självmordsuppdraget. Jag halkade runt pga noll fäste på golvet och då kan vi snacka om att folk tittade. Så jag uppfyllde mina skors sista önskan, avbröt träningen och slängde dem.

Ingen tyst minut.

Nu är jag hemma i 10 min! Har varit i skolan idag, både på sopis och på frescati. Släpat alla böcker över hela staden känns det som...woohooo. Nu är det dags för träning! Sedan är hopp på tuben igen, träffa Johäänna och förmodligen kolla på någon föreställning på jobbet.

The end på onsdagen.

Intressevimpel.

Slog mig nu dock att jag har utvecklat ett ny hobby för att underhålla mig själv på vardagarna. Något som alltid gjort mig glad är överraskningar, spontana presenter och tankar u know. Så när jag man inte har någon som överraskar en får man ta saken i egna händer. Vad gör jag? Jo jag nätshoppar, eller vad är den korrekta termen...? Hur som helst, så klickar jag hem lite saker (kan vara billigt också faktiskt) och så går det några dagar...jag glömmer bort vad jag klickat hem och så Whiiippps får jag ett sms där det står att jag har ett paket att hämta ut! Lyckan är gjord! Jag har satt min egen guldkant på tillvaron!

Nätshoppning: because i'm worth it.

Jag är hemma igen.

Känns sådär. Jag har tappat all min lust till att plugga. Inte för att det är tråkigt, men för att allt annat är ROLIGARE. Att få mysa med tjejerna slår att plugga juridik med hästlängder. Och nu när våren står och retas om hörnet kan jag inte annat än att tänka mig bort. Parker, uteserveringar, vingla hem på ljusa morgonen.

Hakuna matata.

Jag försöker ändå tänka positivt, så få omkring mig som gör det. Det är tungt, men vi måste hålla ihop trots allt. Mitt horoskop hånar mig med följande ironi:

Vågen 24/9-23/10 - Att reda ut andras problem blir din sorgliga lott under tisdagen. Du hinner inte med dina egna intressen.

Min käre mor har som sagt två hundar, varav en lite valp. Efter en kväll var jag helslut, jävlar vilken energi. Även om jag vore elitidrottare, os-medaljör i långdistans så hade konditionen inte pallat med. Unbelievable.
Idag har jag varit ute och sprungit på morgonkvisten. Det snöade visserligen, men inte mig emot, i alla fall inte när jag är ute. Bara skönt med lite kallvind.
Men. Sen när man väl är inomhus så är det grått grått grått grått.
Thank god att jag ransonerat med mitt påskägg (jag fick ett av min far !!) för godis är nog (som alltid) enda botemedlet.
Och fuck alla tidningar som trackar ner på karamellkungengodis, löss hit och gifter dit. Jag har inte dött hittills. Vad hände med: det jag inte vet lider jag inte av?
Pfft.

Då är helgen i Halmstad över. Jag och bror tuffar vidare till min mor och spenderar söndagen och måndagen där, innan det är dags att återvända till hufudstaden.
Just nu känns det extremt skönt att få åka till min mor och deras söta ställe ute i ingenstans. De har en ny valp vilket kan bli awsome. Leka ute är det jag tänker göra! Smutsa ner mig.
Hur som haver så får man nog av sina farföräldrar efter ett tag. Åtminstone har jag fått nog av min farfar. Jesus vad vi diskuterar, argumenterar och bråkar. Ni kan tänka er. Farfar är en gammal österrikare, uppfostrad med alla slags gamla ideal om kvinnor osv. Han kan inte tvätta, laga mat eller något annat. Han har slitit i hela sitt liv och tycker att alla som sitter framför en dator till vardags glider på en räkmacka. Han kan inte för allt i världen förstå hur stress ens existerar i vårt liv.....Och det är bara början. Känslor kan den mannen inte uttrycka, inte mer än ilska, så uppfostrades inte männen på den tiden. Allt han säger är faktum, obestridbara.
Enter Evelina.
Och jävlar det kan bli uppståndelse. Men eftersom jag då INTE är uppfostrad med samma ideal, att jag som kvinna skall vara tyst är en bisarr tanke (vilket i sig kan uppröra farfar). Jag säger vad jag tycker och håller inte igen för fem korvöre.
Missförstå mig rätt. Nu fick jag farfar att framstå i lite dålig dager här, och visserligen stämmer det jag sagt. Men han är min farfar trots allt, och bakom honom finns många bra egenskaper. Kvalitéer som jag faktiskt ärvt. T ex. vem ser mig som en strukturerad människa? Organiserad och planerad? Egenskaper som personiferar mig, är ärvda ifrån honom.
Familjen är den enda familjen du har.

Ps. Jag insåg igår att jag har tappat mina korsordsskills och gav upp så fort det blev trassligt. Nederlaget gjorde mig deppig. Men nu har jag ryckt upp mig och på't igen! Ha ha.
Nej. Tro inte att jag inte vet vad ni tänker. Att lösa korsord är det nya svarta. Alltså inte pensionärsgöra! Ha!

Man inser att man är vuxen när man inte längre får ett påskägg med godis i.
....Man inser att man inte riktigt matchar upp till omgivningens uppfattning när man surar efteråt.

Idag tog jag och min bror en promenad kring kusten, promenerade på stranden och hade det trevligt. Plötsligt. Där. Precis vid stigen ser vi en ORM. Jag som gick först, fryser. Tittar på Marcus och backar....försiktigt. Och ja, vi är inga naturmänniskor måste jag erkänna. Så vi står där och undrar: VAD fan är det för en orm? Huggorm? Farlig? WHO knows? Men vi vågade ju inte chansa och försöka smita förbi ormen. Så vad gör vi?
Det enda man kan göra i denna situation.Tar fram iphone och googlar huggormar. Plockar fram bilder och konstaterar att ja det är en huggorm. Vi vänder och tar en annan väg.
Nu sitter jag här i ett stycke, Iphone räddade mitt liv.
Så är det.

Bara för att jag inte skrivit i my dearest blogg på ett tag så är det overload med saker jag vill berätta om. Kära nån då, var ska jag börja.
Först så kan jag meddela att jag är belägen i Halmstad as we speak. Total rehab står på schemat. Inge plugg, inge träning, inge jobb, inge fest no nothing. Bara god mat, godis och naturen omkring mig. Thank GOD. Behövligt som satan. Jag närmast skuttade upp ur sängen i väntan på att få göra: INGENTING. Jaja, dubbelmoral tänker ni nu när jag trots allt inte är unplugged utan sitter här och skriver. Well well. Det blir så. När jag skalar bort allt det andra så tänker jag som bara den. För att inte helt tappa förståndet så skriver jag av mig. Detta är för allas bästa, tro mig...

Jag är alltså hos Farmor och Farfar. Idag vankas det wienerschnitzel. Med andra ord: om någon skulle döda mig efter första schnitzeln så skulle jag dö lycklig. Vilket lotto! Att jag lyckas bli en del österrikare, och att just det landet har Världens bästa nationalrätt. Yummo! Farmor brukar också laga mat för ett helt busslast, inte mig emot. Jag menar om jag skulle schintzel- OD så vore jag minst lika lyckligt för det.

Ja, nu lyckades jag skriva om allt som kändes irrelevant och inte alls det jag planerade att skriva. Då är allt som vanligt igen.

GLAD PÅSK!