Döm inte boken efter omslaget

Vilken dag, my oh my.
Den började för det första astidigt. Nu är jag i och för sig en morgonmänniska, men det innebär inte att jag glatt hoppar upp ur sängen redo för skolan kl. 06:30. När det händer hoppas jag ngn låser in mig på ett hem. Hur som helst så var det en lång och viktig dag i skolan. Uppgiften för dagen var nämligen att vi i vår grupp skulle hålla samtal med varandra OCH samtalen skulle filmas. Som vi sedan i gruppen skulle titta på och utvärdera. Man skulle både agera samtalsledare och sedan bli pratat med, om man ville fick man agera t ex psykolog, coach el. dyl. Eller bara vara sig själv och lyckas hålla igång ett livligt samtal i 10 min. Lättare sagt än gjort. Och ååååånnghääst över att behöva se sig själv och HÖRA sig själv på film. Dude, traumatiskt. För att inte tala om alla små egenheter man har för sig när man lyssnar och nickar och allt vad det är. Fiiiii. Som tur var så fick jag en massa komplimanger hihihi av läraren och gruppen! De tyckte jag var varm att prata med, lättsam osv. Bra början, klapp på huvudet där.
Efter skolan så var det jobb dirr. Och där slutade dagen glida medvind. Allt ramlade, alla var trasiga ikväll. Inge bra kväll.
Så på tuben hem känner jag mig ovanligt tung och tänker Fan det här var ju en bra dag. Och i min deppighet så vinglar det in två fulla/påtända människor. Gissa att dem självklart ska till Farsta strand. En man och kvinna var det, och alla skulle de socialisera sig med. De uppehålls av ett gäng killar ett tag, men när grabbarna går av så tar kvinnan sikte på mig. Och. Vi har ett jättefint samtal. Helt seriöst. Typ den tuffaste kvinna jag någonsin träffat, hon började med att säga "ja jag är lite berusad, ursäkta mig jag är en trasig själ" men sedan pratade hon om Klaragården som hjälper henne och hennes väninnor, hon berättade att hon målar, att hon spår händer och hon var jättetrevlig. Vinglig, smått osammanhängande ja. Men så härlig. Och hon sken upp när jag sa att jag läser till socionom, hon tyckte jag var en "gullegull" som hon upprepade en mängd gånger.
Vad försöker jag säga? Jo, att den kraftkvinnan gjorde min dag. Ett otippat men fint avslut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0