Stupid is as stupid does.

Fick precis reda på att jag börjar jobba nästa vecka. Livet drar officiellt igång snart, drömmen är över. Och det är dags att yttra standardfrasen: Vad hände med sommaren? 

Ingen aning eftersom jag aldrig definierat ordet sommar ordentligt. Sommar i sig ska ju innebära impulsiva äventyr- alltså är årstiden odefinierbar. Bortsett från dess bokstavliga värmebehov. Sommar innebär ju en viss gradskillnad från de andra årstiderna, eller enligt encyklopedin i alla fall. Jag undrar om vi inte har hakat upp oss på det, bestämmer oss att om det inte är fint väder då är det depressionsstatus som gäller, precis som på hösten. Om vi inte får bada, sola och gå runt i flipflops kollapsar allt, världens undergång. Och OM det skulle vara fint väder, vad gör det, de flesta arbetar inomhus. Poäng Evelina? 1, vi knasbollar är beroende av planering, måste alltid ha något att se fram emot. Alltså är sommaren the shit under hela året (hur många ser inte sommarplaneringen som "det enda som tar mig igenom mörkret"). Skyhöga förväntningar? 2, vi gillar också att klaga, när det gäller sommaren är det ju oftast självförvållat. Inför nästa år tänker jag bearbeta upp en ny definition på sommaren. På så sätt kanske fallet inte blir lika långt då vädret sviker. You watch me.

Jag tänker därefter stolt och positivt meddela att jag ser SJUKT fram emot hösten. Det ska bli trendigt att vara lycklig hösten 09. For sure!

Love