Vi blir inte större. Vi blir mindre och plastiga.

Det stör mig lite, det här med min Iphone. En pryl som har allt, en supermaskin som exkluderar alla andra tekniska under. Den innehåller ett felfritt internet, alltså msn, facebook, sl och en perfekt googlesökning. Jag kan maila, nästan lättare än på min stora dator, ipoden är smidigare än någon annan och sms/ringafunktionerna är out of this world. Så? Borde jag inte vara överlycklig och glädjas av framtiden i fickformat- i Min hand dessutom. Saken är den att det freaks me out att jag kan vara uppkopplad 24/7. Via internet är man ett klick ifrån resten av omvärlden. Helt plötsligt finns livet, världen i sig, inte nedanför mina fötter när jag går på gatan, eller i ögonen på busschaffören, utan i en liten plastbit. Istället för att möta samhället ser jag alla omkring mig pratandes i en annan plastbit, eller skrivandes i en plattare variant. Och jag tittar tillbaka på min Iphone.

Freaky.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0