Stupid is as stupid does.

Here goes nothing.

På lördag är det en dag av mixed feelings. Alla stjärtans dag.
Majortiteten av alla par som singlar jag mött har en negativ inställning till denna dag, kommersiell dag, påhittat för att tjäna pengar åt giganterna blabla anledningarna är desamma hos de flesta. Fel. Människans enda problem är otacksamhet, egoism och bortskämdhet. Vi behöver en bestämt dag (en dag som börjar reklameras veckor i förtid så vi inte heller ska glömma bort den i vår stressiga vardag) för att inte vara helt egocentriska. En dag för att bekosta oss en komplimang till vår käraste. Trots dagen är det inte alla som ger, utan dagen har en massa förväntningar också! Alla sitter och Väntar på smicker. Inte vara generösa själva, nej fy.
Därför hyllar jag denna dag. En dag som försöker värma de iskalla och isolerade hjärtan mänskligheten besitter. En dag, som egentligen borde vara precis som alla andra. En komplimang är det billigaste, men det mest dyrbara någon kan ge och få.
Då vi alla aldrig gör något snällt om det inte gynnar en själv 364 dagar om året, är denna lördag en dag att hylla kärleken. Det vi tar för givet.
Det som gör mig mest fundersam är ensamheten som sprider sig. Ett hat mot den 14e enbart för att man enligt regeln ej ska vara ensam. Jag får inte ihop det. Eller jo, det går hand i hand med egoismen: om inte jag är lycklig, skall ingen annan heller få vara det? Eller, ett hat mot de där puttenuttiga, för att de Kanske tar vara på det finaste som finns. You got me. Här har jag ingen bestämd åsikt. Still in progress so to speak.

I'm sorry. Slutsats: Människan är grym. Och jag är bara människa.