There's no end to the possibilities...


Barn runt fyra år med glasögon är underbara. När jag slår till på en familj så ska karl ha synfel, då skapar vi nog sannolikt ett barn med glasögon. 

Russin börjar även det bli ett beroende tyvärr. Äpplen och russin, gud. Det går utför.

Idag så har det varit möte med stort M, alltså hela dagen sort of. Jobb efter självfallet. Så kul när en arbetskamrat frågade mig om jag inte funderar på att skriva en egen pjäs. Jag svarar chockartat: mjaaoeonejje, varpå han brister ut i skratt. Tänk vilka friheter vi kan sno åt oss, alla valmöjligheter. Vette tusan om det fungerar till mig fördel dock, jag menar min största ångest är att välja flingor eller bröd, det finns För många. Låser man sig? Hela tiden tänker man att livet är kort, men inte så kort. På sistone har jag hört sägas "jag ska börja mitt liv när jag är pensionär" väldigt mycket. Me not like!

Don't let the bed bugs bite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0