True Colours.
För några dagar sedan diskuterade jag min blogg med en god vän. Han påpekade hur personligt en blogg är och hur blottad personen ifråga blir. Sant tänkte jag, fast ändå inte, i alla fall inte för mig. Det som står på internet, oavsett syfte har enligt mig gått igenom otaliga filter, bara genom att människor tolkar sina känslor i ord. När jag skriver så blir det omedvetet en slags fiktion, jag tänker trots allt i banorna "någon kommer att läsa detta". Det personliga blir på så sätt lost in translation.
Detta betyder såklart inte att det hela blir opersonligt. Det är helt enkelt min åsikt att känslor inte kan uttryckas med ord fullt ut. Precis som våra kära konstarter. Musik skulle inte finnas om ord kunde beskriva det. I slutändan så kan jag hävda att allt jag skriver på denna blogg är påhittat, skrift som i en roman, för att återknyta till ämnet. Huruvida nödvändig en fiktiv blogg är kan diskuteras. Samhället har bevisligen ett behov att veta av andra människors tillvaron och ett outgrundligt behov att hävda sig.
Night.
Kommentarer
Trackback
