Stupid is as stupid does.

Gamla designen igen. Jaja, det viktiga är väl vad jag skriver...

Idag är det då föreställning med två inhoppare. Håll tummarna. Jag är konstigt nog väldigt avslappnad, inte alls stressad över detta. Lite oroväckande? Eftersom det är Näst sista föreställningen har jag bestämt mig för att oavsett hur det går vara stolt! Och jag tänker njuta och suga musten av varje minut som vi har kvar. Så det så.

Till alla:

på onsdag är det grönan som gäller! Jag är så enormt barnsligt upphetsad! Kul kul kul. Spelar ingen roll hur mycket reseplånboken gråter, det är dags! Sist jag och elin var där, ja den glädjen räckte typ hela sommaren. Favorit i repris säger jag bara?

Veckans lärdom:

Laroy är inte my kind of place. Den saken är klar. Herrejisses vad vi skrattade (till en början), sen blev det bara smärtsamt att beskåda allt omkring. Hur beter/klär/pratar/gör folk egentligen på sådana ställen? Jag har väl inget emot det sådär, konstaterar bara att jag var utomordentligt malplacerad. Tänker jag inte gråta floder över heller. Jag trivs bättre där, på ett soft ställe utan förutsättningar eller statuskrav, där jag kan lukta på? You get the picture.