i väntans tider
Det känns som att vi alla väntar på bättre tider (våren!?!). Som att vi hamnat i ett vakuum, en tomhet, tagit paus eller vad vi nu ska kalla det. De flesta bloggare är sega med sina upplägg och det verkar som att alla helt enkelt tappat lusten att berätta. Antar att det är samma för mig. En liten ursäkt är de dubbla jobben jag nu har och hur premiären smyger om hörnet. Jag har inte varit statisk nog de senaste dygnen för att lyckas skriva något vettigt. Vilket jag inte är nu heller egentligen.
Det är inte så att tankarna står stilla. Jag känner hur ord snart kommer att flöda ur mina fingrar. Snart. Lite tack vare mitt nya tillskott och hjälpreda i vardagen: nämligen en töntigt liten dator! Mitt sällskap på tunnelbanan. Så nu behöver jag delvis inte få ångest över den tid jag slösar genom att pendla, eller dö av ilska när jag fummlar med papper, manus, almanacka och allt vad det kan vara, från Farsta till City.
Kommentarer
Trackback
