Stupid is as stupid does.

En bra fråga: varför skaffar jag mig inte linser? Eller accepterar det faktum att jag behöver synhjälp permanent?

Ett inte lika bra svar: Därför att det inte är sådär hypermegasuperpåtagligt.

Förutom när jag är ute och går. För när jag är ute och går, eller springer, så är det av någon anledning Alltid ett miffo som tutar (glöm inte bort var jag bor). Och eftersom jag inte ser, så vet jag inte om det är någon jag känner, jag vet inte om de gestikulerar på något sätt. Jag menar, de kanske vill något, pekar, vinkar eller kanske inte ens pekar, vinkar åt mig. Vad vet jag? Nada, för jag ser inget. Tack vare dessa regelbundna tutningar så är det nuförtiden en del av min vardag att memorera bilar, eller i alla fall färger och konturer.