Tager du, Evelina, din Bitterhet i nöd och lust?
Inledningsfas: Kl. 04 ramlar det in ett sms. Och nej, inte ett sånt sms. Utan ett sms som säger: ta mitt jobbpass imorgonbitti. Så där ligger jag mitt i natten och förbannar detta öde.
Fas 1: Konsekvens av inledningsfasen: Sömnbrist är inget vidare för humöret. No further comments.
Fas 2: Efter samtal hit och dit är det bara att acceptera att jag måste masa mig till jobbet. That's it. Det finns ingen utväg. Självömkan känns jävligt berättigat.
Fas 3: Jobbet. Barnföreställning. och så var det ju den där dagen idag. Den dagen som inte ska vara bitter. Det är som att skjuta sig själv i foten.
Men.
It's the little things som gört. När jag går ifrån jobbet så ser jag varannan man med en bukett i handen (nej jag överdriver faktiskt inte) och då infinner sig HOPPET. Jag suger åt mig av all denna kommersiellt påtvingade kärlek, dagdrömmer mig bort (tar fel tunnelbana och åker 3 stationer åt fel håll, tur att jag inte var bitter då..). Det är en konst att kunna vara glad för andras skull. Och även om jag inte bemästrat det till fullo så avancerar jag i varje fall. Dagens känslostatus: Plus minus noll.
Nice.
Kommentarer
Trackback
